Än en gång har vi genomfört en global resa med våra HIP-elever och allt har gått bra. Kanske inte alltid enligt uppgjorda planer, precis som vanligt när det gäller Afrika, men än en gång har allt löst sig till det bättre. Vi är tacksamma för att ha fått ta del av våra ugandiska vänners generositet och gästfrihet. Alla har (som vanligt) gjort sitt yttersta för att det skulle bli bra för oss. Vi känner stort stöd av våra etablerade kontakter, och det känns bra att vi blir igenkända både på organisationerna och på stan.

Vi hoppas att eleverna har fått en djupare förståelse för olika människors livsvillkor och vi känner att vårt arbetssätt sinom HIP har gett eleverna ytterligare en dimension. Vi vet att de har fått en erfarenhet för livet. Något som inte går att läsa sig till i böcker och som kommer att finnas med dem i framtiden. Vi är övertygade om att en sådan här resa betyder oerhört mycket, och det gör oss också motiverade att fortsätta vårt arbete.

Vi avslutar vårt bloggande med en sammanfattande reseberättelse av våra upplevelser.

Reseberättelse från UGANDA 2011


Tisdagen 8/2

Äntligen var det dags för den globala resan med HIP. En tidig avfärd (03.33) från Malmö C till Kastrup inledde vår resa. Flyget till Amsterdam tog ca en och en halv timme. Vi serverades en lätt frukost ombord. Efter två timmar i Amsterdam fortsatte vi mot Entebbe. En flygresa på ca 9 timmar. Ombord serverades vi både mat och dryck. Det första som hände när vi stod i kö för att lösa visum, var att strömmen försvann. Det är ganska vanligt i Uganda. Ett bagage nådde aldrig fram, vilket orsakade en del arbete och tog lång tid. I ankomsthallen möttes vi av personal och elever från Ntare school. Eftersom det tog ganska lång tid på flygplatsen, kom vi något försenade fram till vårt första boende i Uganda. En enkel inkvartering, där vi också serverades en lätt måltid.

Onsdagen 9/2

Efter en välbehövlig natts vila, fortsatte vi vår färd mot Mbarara i en trång buss med ganska obekväma säten. Efter ca 2 timmar gjorde vi vårt första stopp på Ekvatorn, för sedvanlig fotografering och möjlighet till mindre turistinköp. Nästa stopp var i Masaka där vi åt lunch. Trots en enkel förtäring tog det nästan en och en halv timme i anspråk. Sakeroch ting tar lååång tid iAfrika. Eftersom vi detta läsår även hade NV-musik elever med på resan, gjordes ett studiebesök på ett vattenreningsverk. Efter ca tre timmars färd nådde vi äntligen Mbarara, Vägnätet har förbättrats avsevärt sedan vi var här sist. Detta gör att resan känns mycket bekvämare, säkrare och kortare.
Väl framme på University Inn, vårt boende, möts vi av rektorn för Ntare School, Mr Humphrey och hans gode vän Dr. Benon. Han visade sig vara väldigt användbar för oss, och vi kommer att använda oss av hans tjänster framledes. Hotellet hade missat att vi skulle äta middag och ingen mat var förberedd. Vi fick ta vad de hade att erbjuda och det blev kyckling med pommes frites. Trots god framförhållning från vår sida, saknades det rum och bäddar och personalen bar både sängar och madrasser över gräsmattan. Allt löste sig och alla fick till slut en sängplats.


Torsdag 10/2

Tidigt på morgonen, 07.45, blev vi hämtade för transport till Ntare school. Samtliga elever placerades i klasser och vi lärare fick en rundvandring på skolområdet. Därefter serverades te, och eleverna gick till matsalen med sina ugandiska kamrater. Ntare school har ca 1400 elever och skolområdet är gigantiskt med sovsalar, personalbostäder, kyrka, moské, aula och svinstia. Senare åkte Margareta och Jeanette till Mayanja Memorial hospital, vår eventuellt nya samarbetspartner för ett studiebesök. Vi träffade en av de ansvariga för verksamheten och fick även möta ett stort antal sjuksköterskeelever, som i sin tur önskade ett samarbete med Sverige. När man vistas i Afrika är det oerhört viktigt att man kan kommunicera med varandra och vikten av att ha en fungerande telefonkedja är absolut nödvändig. Detta märkte vi då vi var tvungna att komma i kontakt med våra kollegor på Ntare school, eftersom en av våra elever inte mådde riktigt bra. Skolbesöket på Ntare varade hela dagen och vi avslutade eftermiddagen med att köpa telefonkort och uträtta bankärenden. Nu hade personalen förberett maten och vi åt kvällsmat tillsammans. Eftersom alla var fyllda av nya intryck och också väldigt trötta, skildes vi åt vid 21.30. Efter någon timme visade sig att låset till ett av rummet inte fungerade. De kunde inte komma in, utan fick dela säng med någon av de andra. Det visade sig också att det var fler som hade problem med låset, men det löste sig också.

Fredagen den 11/2

Denna dag ägnades helt åt undervisning på Ntare school. Jeanette, Margareta och Andreas åkte till St. Francis, en av våra samarbetsorganisationer som skulle besökas. Det är viktigt att man konfirmerar programmet för kommande dagar, då man annars inte är säker på att besöken kan genomföras. Eftersom Benjamin fyllde 19 år den dagen vi reste och Ylva blev 18, firade vi dem på kvällen. Istället för traditionell tårta fick vi fruktsallad. Under middagen gästades vi av Mr. och Mrs Humphrey. Samma kväll var vi tvungna att utrymma ett av rummen p.g.a. en vattenläcka från kloaken. Nya sängplatser igen……..

Lördagen den 12/2

Sovmorgon för de allra flesta. Sista frukost serverades 09.00 så det kände gott att få sova ut…….För de som önskade gavs möjlighet till marknadsbesök på förmiddagen. De andra valde att antingen sova eller vila sig i solen. Senare under eftermiddagen gick vi alla på marknaden. Vi delade upp oss i grupper för att inte ”väcka ” uppmärksamhet. Marknaden är rörig, stökig och full av intryck. Vill man köpa skärp, kryddor eller kanske en höna, är det hit man ska gå. Några av eleverna handlade tyg, andra hittade klänningar och örhängen. Resten av kvällen förlöpte lugnt.

Söndagen den 13/2

Tidigt på förmiddagen promenerade vi iväg till ”fashionabla” Lake view hotel, för att njuta av bad och sol. Hamburgare och pommes till lunch för de som önskade. Det var många av eleverna som passade på att ta chansen. Problemet var att det tog ca en timme att få maten. Efter bad i poolen och vila i solen tog vi oss nöjda tillbaka till vårt boende. På kvällen besökte Humphrey oss igen.

Måndagen den 14/2

Hela gruppen promenerade till TASO, en organisation som arbetar med HIV/AIDS-sjuka och deras familjer. Vi passerade genom både universitetsområdet och sjukhusområdet. Vi fick en kort presentation av TASO och deras verksamhet och därefter delades gruppen in i två delar. En grupp stannade kvar på kliniken och den andra följde med ut på mini ”out-reach”. Eleverna som stannade kvar fick sitta med en counsellar och träffa HIV-positiva klienter. TASO:s upptagningsområde är mycket stort och människor går väldigt långt för att få hjälp. Gruppen som åkte ut till mini out-reach, färdades i ca en och en halv timma för att nå de små byar som besöktes. Här fick de vara med om hur det går till när TASO distribuerar läkemedel. Vi avslutade dagen med en samling, där vi redogjorde för våra besök för varandra

Tisdagen den 15/2

Den ena gruppen gav sig tidigt iväg till St: Francis Family Helper programme, en av organisationerna som vi samarbetar med. Där fick de vara med om ett antal hembesök. Hemmen består oftast av en lerhydda med stampat jordgolv och familjerna lever under mycket svåra förhållanden. Hemmen besöks eftersom St: Francis bekostar vissa barns skolgång. Gruppen besökte även två skolor varav en var en avlägset belägen byskola. Även här rådde mycket svåra och fattiga förhållanden. Av ca 250 barn hade ca 20 av dem möjlighet att bekosta skollunch. Trots de svåra omständigheterna var glädjen och entusiasmen väldigt stor hos både lärare och barn.
Den andra gruppen åkte tillsammans med TASO långt ut på landsbygden. Efter en otroligt skumpig resa på ca en och en halv timme, stannade vi vid vår första familj som skulle HIV-testas. Testet genomfördes och alla var negativa. Färden fortsatte, och nya hembesök gjordes hos andra, mycket fattiga familjer. Denna dags upplevelser var mycket starka för oss. På kvällen hade vi en samling för att prata igenom upplevelser och känslor utifrån besöken.

Onsdagen den 16/2

Denna dag var det dags för den andra gruppen att besöka TASO, för att delta i den dagliga verksamheten på kliniken. Det samma gällde den grupp som inte besökt St.Francis. Senare på eftermiddagen åkte vi alla till Mr. Humphreys farm på landet ca 40 minuter norr om Mbarara. Några av Ntares personal var också inbjudna och vi fick möjlighet att hälsa på hans närmaste grannar. Vi blev bjudna på en överdådig ugandisk buffe’ och vi överlämnade de presenter vi haft med oss från Sverige. Det var en härlig kväll och det blev sent innan vi var tillbaka.

Torsdagen den 17/2

På grund av valet den 18/2 var även denna dag en public holiday. Trots detta gavs vi möjlighet att besöka St:Francis igen. De hade ordnat så att en av grupperna kunde hälsa på en blindskola i närheten. Verksamheten var imponerande och vi fick följa undervisningen. Vi fick även besöka ytterligare en skola med blandade pojk- och flickklasser. De goda resultat som den här skolan uppvisade, ansåg man hade sin förklaring i att klasserna var blandade
Den andra gruppen gavs möjlighet att besöka Mayanja Memorial Foundation. En ny, ännu outforskad, eventuell framtidspartner. Organisationens ansvarige, Dr Benon berättade för oss hur verksamheten fungerade. Efter informationen åkte vi, tillsammans med en av deras councellors, ca 70 kilometer från Mbarara, ut på landsbygden, för att vara med på fältarbete. Vi kom till en avlägsen by som låg otillgänglitg och svår att nå. Där träffade vi ett stort antal volontärer/councellors som följde med oss på familjebesök. Vi kände direkt att Mayanja kommer att bli en bra, framtida partner.


Fredagen 18/2

Valdag och alltså en ”public holiday”. Tyvärr visste vi inte att detta skulle vara en helgdag när vi planerade ugandaresan. Vi fick besök av Humphrey under dagen för att han ville informera oss om dagsläget angående valet. Allt gick än så länge lugnt och städat till. Under dagen ägnade sig både lärare och elever åt arbete. Eleverna med att förbereda sig inför föreläsningar för grundskolan och Heleneholms personal och elever. Vi upplevde en väldigt lugn och stillsam valdag, och kände en stor tillfredsställelse för att valet inte medförde några problem där vi befann oss.

Lördagen 19/2

Safari! Vi blev hämtade tidigt på morgonen medans det fortfarande var beckmörkt av Ntares skolbuss. För att komma till Queen Elisabeth National Park körde vi i ca två timmar. De flesta sov under vägen eftersom mörkret gör att det inte går att se något. Det finns ingen belysning längs vägarna. Efter att ha hämtat upp vår guide, löst inträde och övriga avgifter, körde vi in på området. Tämligen omgående fick vi syn på varje parkbesökares högsta dröm. Vi skådade FEM lejon!!! Under ett par timmar körde vi runt på savannen och tittade på både elefanter, bufflar, vårtsvin och en mängd antiloper. Efter en kort paus satte vi oss på en båt för en tur på ca två timmar. Här fick vi möjlighet att se ännu fler djur och komma dem riktigt nära. De söker sig till vattnet för att svalka sig och för att dricka. Efter en spännande och varm båttur var vi värda en lunch. Efter lunchen åkte vi vidare till en regnskog. Här var växtligheten så kompakt att vi var tvungna att stiga av och såga ner en del grenar för att komma fram. Här såg vi även en hel del apor. Trötta men nöjda reste vi tillbaka för att äta vår sista måltid på ”hotellet”.

Söndagen 20/2

Efter en natt där tre av fem personal varit utslagna p.g.a. matförgiftning, var det dags att lämna Mbarara för resan hem till Sverige. Vi valde att ge oss iväg i mycket god tid eftersom valresultatet skulle tillkännages under dagen, och vi var oroliga för eventuella problem längs vägen. Det var inte bara vi som ansåg att vi skulle ha god framförhållning, utan detta rekommenderades av flera av våra ugandiska kontakter också. Bussen blev stoppad av polis och militär fyra gånger, och de kontrollerade att vi inte hade för avsikt att störa den allmänna ordningen. Efter många timmar nådde vi äntligen Entebbes flygplats. Vår väntan blev lite lång, men det gick förvånansvärt fort, då tiden användes för att arbeta. Sanslöst nog, lyfte planet ca 30 minuter före utsatt tid…….något vi aldrig har upplevt tidigare!

Måndagen den 21/2

Allt fungerade. Inga förseningar och vi anlände till Kastrup enligt tidtabell, med samtliga elever och allt bagage. Klockan 14.00 trampade vi på svensk mark igen.


Jeanette /Andreas /Margareta

NVs Vattenprojektet under v7

Lågt vattenstånd i Mbararas å. Sandsäckar leder in vatten till reningsverket.

Shakilah på Millenium Villages project berättar om de 8 milleniummålen man arbetar med.

Med FN-bil for vi ut till bergstrakterna i Ruhiira, Isingiru, ca 4 mil söder om Mbarara.

Fredagen den 18:e februari var det valdag. Våra elever gjorde vattenanalyser och förberedde redovisning.

Sista veckan i Uganda

Naturvetargänget hade ett eget program under v 7.

På måndagen 14/2 begav vi oss till Mbararas ena och äldsta vattenreningsverk. Vattenreningsverken är numera koperativ med vinstintressen. Halva reningsverket, byggt 1967, var ej i bruk, och stora behov av upprustning fanns. Dricksvattnet tas ifrån en mycket smutsig å.

(Coca cola fick till och med lägga ner sin fabriksverksamhet i Mbarara p g a den dåliga vattenkvaliteten.) Vi pratade med flera personer som arbetade på vattenreningsverket. Våra elever tog prover på vatten före och efter rening. På eftermiddagen gjorde vi ärenden på sta´n.

På tisdagen 15/2 gick vi till Millenium Villages Projects kontor. En kvinna som heter Shakilah tog emot oss och höll en imponerande introduktion för oss. Hon gick igenom de 8 milleniummålen och använde sig ut av ppt och en film som Dr David Siriri (min kontaktperson) låtit göra om projektet, se http://www.youtube.com/watch?v=c2FCnUqV0OY. Projektet arbetar med ett par byar i Ruhiiradistiktet som ligger i Isingiro. Alla de 8 milleniummålen arbetar man med, men vattenfrågan är den viktigaste, för med den löser man mycket annat också. Därefter presenterade hon oss för utbildningskoordinatorn och vår guide Francis. Francis välkomnade oss att kliva in i en stor vit FN-bil. Chauffören förde oss på en timmes färd fram i en imponerande hastighet på skumpiga, snäva vägar uppe bland bergen i Isingiru ca 4 mil söder om Mbarara.

Detta besökte vi:

- Skola: Skolmat till alla, datorsal, förbättrad vedeldning i kök, vattentillgång, skolträdgård. 100-tals glada barn flockades kring oss och tillslut hade vi vars 10 barn hängandes i var arm.

- Farm: Olika förbättringar inom företagsamhet gällande djurhållning, jordbruk och försäljning.

- Bybank: Möjlighet till konto och lån.- Vattenkälla: Arbete med säkerställa god vattenkvalitet från källa, där våra elever tog prov, och bygge av pumphus.

- Vårdcentral: m bl a förlossningssal och provtagning.

- Radiostation: live-sändning, syftet att sprida kunskaper.

- Trädplantsodling

- Varulager

- Innovationscenter: Hantverk av lokala material. Vi köpte bl a armband.

- Sjukhus m operationssal: Under ett tak av korrigerad plåt i ösregn berättade en tystlåten kirurg om verksamheten och avslutade med ett "do you want to see a tumour?" (Den var alldeles färsk... Vi tackade nej)

Strax innan 19 vara vi hemma på University Inn igen.Efter kvällsmat kom Francis på en kvällskopp och en lång pratstund.

Kl 24 stöp jag i säng. En lång och fanatstisk dag var till ända.

På onsdagen den 16/2 gick vi åter till Millenium Villages projects kontor. Denna dag fick vi bestämma vad vi ville se mer utav. Vi ville gärna se mer om vattenförsörjning, jordbruk och bygge. Det blev ytterligare en underbar dag uppe bland bergen. Denna gång åkte vi i en annan FN-truck. Här satt vi på två längsgående säten mitt emot varandra och skumpade runt. Bara det att åka FN-bil var en stor happening. Francis guidade oss till bland annat en vattenkälla där jag fick ta emot en stor pumpa av ortsbefolkningen. Det hörde till god sed att ge gäster något. Människorna vi mötte var oerhört glada och mycket tacksamma över Millenium Villages project. Byborna kände sig delaktiga och styrkta i att de själva kan göra skillnad. Vattenställenas kvalitet varierade oerhört liksom tillgängligheten. Eleverna tog massor av vattenprover. Och våra guider var oerhört entusiastiska och ville visa så mycket som möjligt. Vi hann nätt och jämnt byta om inför en middag med rektor Humphrey på hans lantställe.

På torsdagen den 17/2 var det en halv arbetsdag för ugandierna p g a valet dagen därpå. Vi var på Millenium villages kontor under förmiddagen och hade ett eftersnack med Dr David Siriri. Han berättade att han varit med i projektet från början och att vägarna då hade varit svårframkomliga stigar, som bara gick att ta sig fram på m h a motorcykel. I fem år till ska projektet vara igång. Sen är förhoppningen den att kunskaperna liksom nu sprids från hus till hus och från by till by. Och att landets ledare ser att inte mycket resurser (pengar) krävs för att göra stora förbättringar. David och Shakilah önskade oss välkomna tillbaka igen med fler och nya elever nästa år. På eftermiddagen, tillbaka på hotellet, utförde eleverna en del vattenanalyser.

Fredagen den 18/2 var det valdag och vi höll oss på hotellområdet och arbetade med våra projekt. NV-eleverna fortsatte med sina analyser och skrev ner de resultat de fått och vi diskuterade presentationens upplägg. Albin utförde en fortsättningsserie på sol-ljusets inverkan på bakteriehalten i vatten som låg i en PET-flaska. Eleverna gick även igenom en uppsjö av foton som skulle komma att användas vid en kommande presenatation.

Lördagen den 19/2 åkte vi med Ntarres skolbuss kl 05:00 till Queen Elizabeth National Park. Vi var framme i gryningen kl 07:00 och hade då plockat upp en guide på vägen. Efter stund säger Jesper som sitter framför mig "är inte det lejon som ligger där borta?" Efter att ha tittat på de små prickarna i en sekund så tror jag också det och vi ropar till chauffören att stanna. Vi kör lite närmare och får se 5 lejon ligga och ta det lugnt. Safarin började fantastiskt tursamt. Vi såg även antiloper av skilda slag, vårtsvin, gamar, vattenbufflar och elefanter. På båtturen som följde såg vi massor av flodhästar och vattenbufflar, några krokodiler, ödlor, massor av fågel, babianer och några få elefanthannar. Efter lunchen åkte vi vidare mot regnskogsdelen i parken för att se på olika apor. M h a såg och machetas kunde bussen ta sig fram på den smala vägen genom jungeln.

Söndagen den 20/2. Denna natt blev ganska sömnlös för en del av oss. Det blir så om man tvingas springa till toaletten en gång i timmen :-( Källan till matförgiftningen är vi inte på det klara med. Med den lilla buss som tagit oss till Mbarara åkte vi till Masaka, för att luncha, vidare till Ekvatorn för att shoppa och slutligen komma fram till Entebbe flygplats vid 17-tiden. Då vi närmade oss Kampala dök det upp allt fler patrullerande poliser och marcherande militärer. Allt var dock lugnt. Sittande president Museveni hade vunnit överlägset.

Måndagen den 21/2 Kl 01.30 avgick planet dvs lite före angiven tid! Resan hem flöt på bra och nu har vi massor av upplevelser att dela med oss av.

Tack!

Hej igen

Idag onsdag har den ena gruppen varit med St Francis och gjort hembesok. Det var helt fantastiskt. Vi blev inbjudna och fick se hur de hade det. Det ar en mycket speciell upplevelse att sitta i en mork lerhydda med jordstampat golv. Paret vi besokte var i 80-ars aldern, och alla deras barn hade gatt bort i AIDS. De hade ansvaret for alla sina barnbarn och aven nagot barnbarnsbarn. Den andra gruppen ar pa TASO och formodligen sitter de merd pa olika ciunselling sessions.

Igar var vi ute med TASO och testade for HIV i hemmen. Precis som idag, fick vi komma in och vara med nar de testade. Vi blev varmt valkomnade och aven om det kandes konstigt att vara med ien sadan situation, sa uoolevde vi alla att det var nagot vi aldrig kommer att glomma. Ett av besoken var hemma hos en 18-arig mamma med 2 barn. Hon ar HIV-positiv och nu skulle barnen testas. Tack och lov, var de negativa bada tva.

Vara kamrater var pa hembesok i slummen och fick ocksa uppleva unika situationer. De besokte ocksa tva skolor och kunde jamfora en privat med en byskola.

I kvall ska vi till rektorn for Ntare school och ata. Vi ar bjudna till hans farm och det ska bli mycket spannande.

Halsningar fran oss alla

Hej

Vi har inte kunnat skriva pa flera dagar eftersom vi inte haft tillgang till nat. Vara SP elever har fullt program och igar var vi och besokte TASO, en HIV/AIDS organisation. Vi fick se hur organisationen arbetade och vi fick folja med ut pa landsbygden. Vi besokte byar langt utanfor de allmanna vagarna och fick ta del av arbetet som bedrivs pa samma satt som pa kliniken i Mbarara. En del elever stannade kvar pa klinikn och fick sitta med pa counselling. Vi har det bra och blir val mottagna var vi an kommer. Margareta och Jeanette traffar gamla vanner overallt. Idag ar en grupp hos St Francis och ska ut och besoka hem i slummen, och skolor. Den andra gruppen ska pa hembesok pa landet med TASO. De foljande dagarna har vi program som idag. Valdagen har vi inget program utan stannar kvar pa boendet och arbetar. Det har hant sa mycket, precis som vanligt, och vi har fatt nya kontakter infor kommande resor.

Halsningar fran oss alla genom Margareta och Jeanette

Vara planer framover

I formiddags var Marie-Louise och Thomas ivag for att leta efter kallan till Mbararas vattenforsorjning. Manga nyfikna ogon drog vi till oss da vi aktade oss for att ramla ner i floden ;-)
Pa vag tillbaka mot stan passerade vi stans golfbana, Mbarara Golf club, som lag ode och tom trots varningsskyltar om risken for att fa en boll i huvudet.
Vi traffade David Opoaka, chef for vattenforsorjningen, och planerade mandagens studiebesok.
Efter ett besok pa Millenium villages projects UN traffade vi de andra pa Ntarre school.
Eleverna trivs och blir val omhandertagna. Klasserna varierar mellan 10 och 70 elever. Efter att under en och en halv timme foljt undervisningen i en klass med 65 elever, kanns det konstigt nog rimligt med 30.
Nu pa eftermiddagen ar Jeanette, Andreas och Margareta ivag for att faststalla nasta veckas program.
I helgen blir det marknad och pool.

/Thomas och Marie-Louise