Än en gång har vi genomfört en global resa med våra HIP-elever och allt har gått bra. Kanske inte alltid enligt uppgjorda planer, precis som vanligt när det gäller Afrika, men än en gång har allt löst sig till det bättre. Vi är tacksamma för att ha fått ta del av våra ugandiska vänners generositet och gästfrihet. Alla har (som vanligt) gjort sitt yttersta för att det skulle bli bra för oss. Vi känner stort stöd av våra etablerade kontakter, och det känns bra att vi blir igenkända både på organisationerna och på stan.

Vi hoppas att eleverna har fått en djupare förståelse för olika människors livsvillkor och vi känner att vårt arbetssätt sinom HIP har gett eleverna ytterligare en dimension. Vi vet att de har fått en erfarenhet för livet. Något som inte går att läsa sig till i böcker och som kommer att finnas med dem i framtiden. Vi är övertygade om att en sådan här resa betyder oerhört mycket, och det gör oss också motiverade att fortsätta vårt arbete.

Vi avslutar vårt bloggande med en sammanfattande reseberättelse av våra upplevelser.

Reseberättelse från UGANDA 2011


Tisdagen 8/2

Äntligen var det dags för den globala resan med HIP. En tidig avfärd (03.33) från Malmö C till Kastrup inledde vår resa. Flyget till Amsterdam tog ca en och en halv timme. Vi serverades en lätt frukost ombord. Efter två timmar i Amsterdam fortsatte vi mot Entebbe. En flygresa på ca 9 timmar. Ombord serverades vi både mat och dryck. Det första som hände när vi stod i kö för att lösa visum, var att strömmen försvann. Det är ganska vanligt i Uganda. Ett bagage nådde aldrig fram, vilket orsakade en del arbete och tog lång tid. I ankomsthallen möttes vi av personal och elever från Ntare school. Eftersom det tog ganska lång tid på flygplatsen, kom vi något försenade fram till vårt första boende i Uganda. En enkel inkvartering, där vi också serverades en lätt måltid.

Onsdagen 9/2

Efter en välbehövlig natts vila, fortsatte vi vår färd mot Mbarara i en trång buss med ganska obekväma säten. Efter ca 2 timmar gjorde vi vårt första stopp på Ekvatorn, för sedvanlig fotografering och möjlighet till mindre turistinköp. Nästa stopp var i Masaka där vi åt lunch. Trots en enkel förtäring tog det nästan en och en halv timme i anspråk. Sakeroch ting tar lååång tid iAfrika. Eftersom vi detta läsår även hade NV-musik elever med på resan, gjordes ett studiebesök på ett vattenreningsverk. Efter ca tre timmars färd nådde vi äntligen Mbarara, Vägnätet har förbättrats avsevärt sedan vi var här sist. Detta gör att resan känns mycket bekvämare, säkrare och kortare.
Väl framme på University Inn, vårt boende, möts vi av rektorn för Ntare School, Mr Humphrey och hans gode vän Dr. Benon. Han visade sig vara väldigt användbar för oss, och vi kommer att använda oss av hans tjänster framledes. Hotellet hade missat att vi skulle äta middag och ingen mat var förberedd. Vi fick ta vad de hade att erbjuda och det blev kyckling med pommes frites. Trots god framförhållning från vår sida, saknades det rum och bäddar och personalen bar både sängar och madrasser över gräsmattan. Allt löste sig och alla fick till slut en sängplats.


Torsdag 10/2

Tidigt på morgonen, 07.45, blev vi hämtade för transport till Ntare school. Samtliga elever placerades i klasser och vi lärare fick en rundvandring på skolområdet. Därefter serverades te, och eleverna gick till matsalen med sina ugandiska kamrater. Ntare school har ca 1400 elever och skolområdet är gigantiskt med sovsalar, personalbostäder, kyrka, moské, aula och svinstia. Senare åkte Margareta och Jeanette till Mayanja Memorial hospital, vår eventuellt nya samarbetspartner för ett studiebesök. Vi träffade en av de ansvariga för verksamheten och fick även möta ett stort antal sjuksköterskeelever, som i sin tur önskade ett samarbete med Sverige. När man vistas i Afrika är det oerhört viktigt att man kan kommunicera med varandra och vikten av att ha en fungerande telefonkedja är absolut nödvändig. Detta märkte vi då vi var tvungna att komma i kontakt med våra kollegor på Ntare school, eftersom en av våra elever inte mådde riktigt bra. Skolbesöket på Ntare varade hela dagen och vi avslutade eftermiddagen med att köpa telefonkort och uträtta bankärenden. Nu hade personalen förberett maten och vi åt kvällsmat tillsammans. Eftersom alla var fyllda av nya intryck och också väldigt trötta, skildes vi åt vid 21.30. Efter någon timme visade sig att låset till ett av rummet inte fungerade. De kunde inte komma in, utan fick dela säng med någon av de andra. Det visade sig också att det var fler som hade problem med låset, men det löste sig också.

Fredagen den 11/2

Denna dag ägnades helt åt undervisning på Ntare school. Jeanette, Margareta och Andreas åkte till St. Francis, en av våra samarbetsorganisationer som skulle besökas. Det är viktigt att man konfirmerar programmet för kommande dagar, då man annars inte är säker på att besöken kan genomföras. Eftersom Benjamin fyllde 19 år den dagen vi reste och Ylva blev 18, firade vi dem på kvällen. Istället för traditionell tårta fick vi fruktsallad. Under middagen gästades vi av Mr. och Mrs Humphrey. Samma kväll var vi tvungna att utrymma ett av rummen p.g.a. en vattenläcka från kloaken. Nya sängplatser igen……..

Lördagen den 12/2

Sovmorgon för de allra flesta. Sista frukost serverades 09.00 så det kände gott att få sova ut…….För de som önskade gavs möjlighet till marknadsbesök på förmiddagen. De andra valde att antingen sova eller vila sig i solen. Senare under eftermiddagen gick vi alla på marknaden. Vi delade upp oss i grupper för att inte ”väcka ” uppmärksamhet. Marknaden är rörig, stökig och full av intryck. Vill man köpa skärp, kryddor eller kanske en höna, är det hit man ska gå. Några av eleverna handlade tyg, andra hittade klänningar och örhängen. Resten av kvällen förlöpte lugnt.

Söndagen den 13/2

Tidigt på förmiddagen promenerade vi iväg till ”fashionabla” Lake view hotel, för att njuta av bad och sol. Hamburgare och pommes till lunch för de som önskade. Det var många av eleverna som passade på att ta chansen. Problemet var att det tog ca en timme att få maten. Efter bad i poolen och vila i solen tog vi oss nöjda tillbaka till vårt boende. På kvällen besökte Humphrey oss igen.

Måndagen den 14/2

Hela gruppen promenerade till TASO, en organisation som arbetar med HIV/AIDS-sjuka och deras familjer. Vi passerade genom både universitetsområdet och sjukhusområdet. Vi fick en kort presentation av TASO och deras verksamhet och därefter delades gruppen in i två delar. En grupp stannade kvar på kliniken och den andra följde med ut på mini ”out-reach”. Eleverna som stannade kvar fick sitta med en counsellar och träffa HIV-positiva klienter. TASO:s upptagningsområde är mycket stort och människor går väldigt långt för att få hjälp. Gruppen som åkte ut till mini out-reach, färdades i ca en och en halv timma för att nå de små byar som besöktes. Här fick de vara med om hur det går till när TASO distribuerar läkemedel. Vi avslutade dagen med en samling, där vi redogjorde för våra besök för varandra

Tisdagen den 15/2

Den ena gruppen gav sig tidigt iväg till St: Francis Family Helper programme, en av organisationerna som vi samarbetar med. Där fick de vara med om ett antal hembesök. Hemmen består oftast av en lerhydda med stampat jordgolv och familjerna lever under mycket svåra förhållanden. Hemmen besöks eftersom St: Francis bekostar vissa barns skolgång. Gruppen besökte även två skolor varav en var en avlägset belägen byskola. Även här rådde mycket svåra och fattiga förhållanden. Av ca 250 barn hade ca 20 av dem möjlighet att bekosta skollunch. Trots de svåra omständigheterna var glädjen och entusiasmen väldigt stor hos både lärare och barn.
Den andra gruppen åkte tillsammans med TASO långt ut på landsbygden. Efter en otroligt skumpig resa på ca en och en halv timme, stannade vi vid vår första familj som skulle HIV-testas. Testet genomfördes och alla var negativa. Färden fortsatte, och nya hembesök gjordes hos andra, mycket fattiga familjer. Denna dags upplevelser var mycket starka för oss. På kvällen hade vi en samling för att prata igenom upplevelser och känslor utifrån besöken.

Onsdagen den 16/2

Denna dag var det dags för den andra gruppen att besöka TASO, för att delta i den dagliga verksamheten på kliniken. Det samma gällde den grupp som inte besökt St.Francis. Senare på eftermiddagen åkte vi alla till Mr. Humphreys farm på landet ca 40 minuter norr om Mbarara. Några av Ntares personal var också inbjudna och vi fick möjlighet att hälsa på hans närmaste grannar. Vi blev bjudna på en överdådig ugandisk buffe’ och vi överlämnade de presenter vi haft med oss från Sverige. Det var en härlig kväll och det blev sent innan vi var tillbaka.

Torsdagen den 17/2

På grund av valet den 18/2 var även denna dag en public holiday. Trots detta gavs vi möjlighet att besöka St:Francis igen. De hade ordnat så att en av grupperna kunde hälsa på en blindskola i närheten. Verksamheten var imponerande och vi fick följa undervisningen. Vi fick även besöka ytterligare en skola med blandade pojk- och flickklasser. De goda resultat som den här skolan uppvisade, ansåg man hade sin förklaring i att klasserna var blandade
Den andra gruppen gavs möjlighet att besöka Mayanja Memorial Foundation. En ny, ännu outforskad, eventuell framtidspartner. Organisationens ansvarige, Dr Benon berättade för oss hur verksamheten fungerade. Efter informationen åkte vi, tillsammans med en av deras councellors, ca 70 kilometer från Mbarara, ut på landsbygden, för att vara med på fältarbete. Vi kom till en avlägsen by som låg otillgänglitg och svår att nå. Där träffade vi ett stort antal volontärer/councellors som följde med oss på familjebesök. Vi kände direkt att Mayanja kommer att bli en bra, framtida partner.


Fredagen 18/2

Valdag och alltså en ”public holiday”. Tyvärr visste vi inte att detta skulle vara en helgdag när vi planerade ugandaresan. Vi fick besök av Humphrey under dagen för att han ville informera oss om dagsläget angående valet. Allt gick än så länge lugnt och städat till. Under dagen ägnade sig både lärare och elever åt arbete. Eleverna med att förbereda sig inför föreläsningar för grundskolan och Heleneholms personal och elever. Vi upplevde en väldigt lugn och stillsam valdag, och kände en stor tillfredsställelse för att valet inte medförde några problem där vi befann oss.

Lördagen 19/2

Safari! Vi blev hämtade tidigt på morgonen medans det fortfarande var beckmörkt av Ntares skolbuss. För att komma till Queen Elisabeth National Park körde vi i ca två timmar. De flesta sov under vägen eftersom mörkret gör att det inte går att se något. Det finns ingen belysning längs vägarna. Efter att ha hämtat upp vår guide, löst inträde och övriga avgifter, körde vi in på området. Tämligen omgående fick vi syn på varje parkbesökares högsta dröm. Vi skådade FEM lejon!!! Under ett par timmar körde vi runt på savannen och tittade på både elefanter, bufflar, vårtsvin och en mängd antiloper. Efter en kort paus satte vi oss på en båt för en tur på ca två timmar. Här fick vi möjlighet att se ännu fler djur och komma dem riktigt nära. De söker sig till vattnet för att svalka sig och för att dricka. Efter en spännande och varm båttur var vi värda en lunch. Efter lunchen åkte vi vidare till en regnskog. Här var växtligheten så kompakt att vi var tvungna att stiga av och såga ner en del grenar för att komma fram. Här såg vi även en hel del apor. Trötta men nöjda reste vi tillbaka för att äta vår sista måltid på ”hotellet”.

Söndagen 20/2

Efter en natt där tre av fem personal varit utslagna p.g.a. matförgiftning, var det dags att lämna Mbarara för resan hem till Sverige. Vi valde att ge oss iväg i mycket god tid eftersom valresultatet skulle tillkännages under dagen, och vi var oroliga för eventuella problem längs vägen. Det var inte bara vi som ansåg att vi skulle ha god framförhållning, utan detta rekommenderades av flera av våra ugandiska kontakter också. Bussen blev stoppad av polis och militär fyra gånger, och de kontrollerade att vi inte hade för avsikt att störa den allmänna ordningen. Efter många timmar nådde vi äntligen Entebbes flygplats. Vår väntan blev lite lång, men det gick förvånansvärt fort, då tiden användes för att arbeta. Sanslöst nog, lyfte planet ca 30 minuter före utsatt tid…….något vi aldrig har upplevt tidigare!

Måndagen den 21/2

Allt fungerade. Inga förseningar och vi anlände till Kastrup enligt tidtabell, med samtliga elever och allt bagage. Klockan 14.00 trampade vi på svensk mark igen.


Jeanette /Andreas /Margareta